Bloggarna från mobilen, vilken fantastisk värld vi lever i. Slipper oroa mig för stavfel, även om mobilen gärna kallar stavfel för stämpel istället. Jag har inte gått till jobbet på två dagar, är därför helt värdelös och lat, fast jag säger till mig själv att jag är sjuk och inte kan hjälpa det. Att ta sig upp ur sängen har blivit en massivt ansträngande uppgift, att ta bussen har blivit panik-framkallande och främmande människor är extremt skrämmande och gör mig orolig. Världen känns hotfull. Gravitationen har ökat till tredubbel styrka. Usch. Men ljuspunkter finns, flickvännen och våra två katt-skyddslingar tar mig upp ur svackan och gör mig glad. Men att inte ens klara av ett vanligt tele-jobb får mig att bli besviken. Jag trodde ju nästan att det var över nu, att jag var normal, vad det nu är....
Imorgon ska jag träffa läkaren, och antagligen bli sjukskriven.
Helvete.
Men jag klarar mig. Utan självmord, självdestruktivitet, ätstörningar etc. Utan att läggas in. Behöver bara fixa detta, ta reda på varför jag mår dåligt, ta det lugnt, meditera, vänta ut det.
Kram.
