Besviken och lättad

Förundersökningen las ner.
jag är besviken över det beslutet, men jag förstår. Det är svårt att bevisa våldtäkt ett år efter att det hände, om inte förövaren erkänner. För min egen del kan jag acceptera detta, men det som gör mig arg är att han är fri att göra om det. Jag tänker nu beskriva vad som hände, jag behöver att världen vet det trots att nästan ingen läser det. Nu kommer det i alla fall finnas.

Plats: Nyårsfest i en lägenhet i Bergsjön
Under kvällen stöter och tafsar Mannen på nästan medvetslös kvinna som lagt sig för att vila i hans säng. jag lägger mig bredvid kvinnan, knuffar bort mannens händer och säjer att hon inte är intresserad, då han inte verkar höra henne själv säga det. Mannen fortsätter dock, så jag ligger kvar och skyddar kvinnan i sängen.
Senare, mellan 04.30-05.00, lägger jag mig i sängen för att vila, har druckit en del och festat i nästan tio timmar. vaknar upp av att....
ja.
Jag kan inte skriva om själva våldtäkten. trodde jag skulle klara av det, men vi hoppar istället till efter våldtäkten.
Kvinnan från tidigare kom in och då slutade han med det han gjorde. Jag lyr till toaletten i tårar, kvinnan kommer efter, även mannen. han gråter, ber om ursäkt, "förlåt, jag var full, du låg i min säng, jag var full, förlåt" etc.


Jag åker hem.
Sen följer ett år av återfall i ätstörningen, två självmordsförsök, två inläggningar på psykiatriska mottagningar, självskadebeteende, ångest, självhat, skam... den jävla felplacerade skammen.
vad jag undrar mest, känner även han av vad han gjorde? ligger även han vaken om nätterna, kallsvettig, med ångest och självhat som river genom kroppen och förvandlar kroppen till en trasig köttslamsa? Eller känner han ingenting alls?
varför erkände han inte?
hur kan man vara så hjärtlös?
eller var han bara rädd?
är han en person som jag, med känslor och tankar, eller är han helt tom, utan ånger?

jag kommer aldrig få svar på detta. jag kommer lämna allt den skiten jag har varit med om bakom mig och bygga upp mig själv helt, tills jag är utan det skräp han och många andra tvingade på mig.
Skammen var aldrig min.